Hello sunshine - welcome back

Vart tog syster vår vägen? Moder jord hade visst andra planer och täckt vårat vårlika landskap med snö.

Efter onsdagens helvilda bravader så vart det lungt i helgen, dels för att min arma, inte längre, 18-åring kropp inte pallar trycket.
Sen jag flyttade tillbaka hem känner jag att jag har fått en lungare och tryggare tillvaro, att jag sa upp mitt liv i örebro och drog hem såg kanske vissa som ett otroligt baksteg och nästintill ett misslyckade.
Men för mig har det var så bra, jag har fått en chans att varva ner och faktiskt fått en vardag fylld med mer än snabbnudlar och ensamhet.

Men jag ska inte sticka under stolen att jag vissa dagar saknar allt i örebro, mina få men så troligt bra vänner, och framför allt min självständighet, känna att det här är mitt liv.

Just nu känner jag att mina tankar mest cirklar runt den stora frågan; vad ska jag göra härnäst?
Vad är nästa steg i mitt liv och min situation?

Jag trivs jättebra på jobbet, det är upp och ner, absolut. Men jag gillar jobbet och framför allt den mänskliga kontakten man upplever varje dag, även om de är dementa så får man tillbaka så mycket. Ingen dag är den andra sig lik. Även om jag vet att ett äldreboende är de gamlas sista tid i livet så kan jag inte låta bli att känna mig så ledsen och faktiskt en sån saknad när en av de boende på huset går bort.
Men det är livets gång, jag skulle vilja citera Matisyahu; "One person cries but the other one sings" medan de ena sörjer en otrolig förlust så glädjs den andra av en otrolig händelse. Livet cirkel, en själ försvinner en annan föds.

Men att få föra tankarna bort från döden och till någon mer vardagsmat, så ska jag som vanligt tillbringa min påsk i fjällen. Känns otroligt skönt att få komma dit och andas in den härliga fjälluften och känna den otroliga friheten som fjällen inbjuder till. Frilufsan Maria.

Antal jobbade dagar i sträck: 6 st.
Antal dagar tills vincent kommer: 9 st
Antal sedda gilmore-girls boxar: 3 st.


im here so please explain why you openin' up a healin' wound again,


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0