Jag kommer ihåg första gången..
Första gången jag blev kär. Han var lite äldre. Lite farligt. Lita mystik. Och så snygg.
Jag insåg ganska snabbt att jag inte var ensam om att vara förälskad i denna hunk. Men avundsjukan fanns inte där, vi beskådade honom i grupp. Drömde, diskuterade och önskade. Önskade att man fått vara Frances ”Baby” Houseman, bara för en minut.
Man var ung, men man visst att det var så man ville ha det. Den stöddiga attityden. Den sensuella dansen.
Kanske var det där min kvinnliga stöddighet föddes. Tack vare han!
no one puts baby in the corner!
Just det! Ingen ska säga åt mig vad jag ska göra! Jag ska stå på egna ben, jag fixar det!
Men du satte ribban högt, man visste precis hur killen skulle vara - Patrick Swayze.
Så tack, Patrick. Tack för din snygghet, dina sensulla moves på dansgolvet.
Sov gott du allas hunk.
Just det, du var ju fan kär i Swayze! I do remember that. R.I.P!
