There's just something about Maary..

Hade snack med hosdad idag igen, om att jag känner hemlängtan och allt med att de ändra deras rutiner för att de ska passa in mig på när det egentligen är jag som ska sköta det. Så vi bestämde att det nog var bäst för båda om de började titta efter en annan aupiar och jag lämnar USA för kalla härliga Sverige.

Jag hoppas de hittar någon annan tjej som kan ta hand om deras monster till barn.

Det känns jättebra. Jag är nöjd och glad. Och jag ska försöka åka hem så snabbt som möjligt. Jag vet dock inte när, men ja. Jag trodde det här skulle bli en sjukt bra upplevelse. Men när jag sökte i feb för det här, då gjorde jag det för att jag ville bort - jag hade precis flyttat hem från Örebro (där jag förövrigt skulle bo hela mitt liv) var depp och ville som sagt bort. Så vad kunde jag göra som gjorde att jag kunde vara borta länge med lite pengar? Au-pair - i coola landet USA. Perfekt!

Då hade jag ingenting att förlora. Jag hade inget att hämta i Falun, och ingen att sakna. Men det förändrades ju ganska drastiskt precis innan jag drog. Många säger åt mig att rematcha, men jag tror inte på det just nu.
Jag tror på att åka hem och börja mitt liv med Jocke.

Som sagt, vissa dagar kanske jag ångrar mig. Vissa inte. Så är det nog med allt man gör.

Jag ser inte detta som ett misslyckade, och det hoppas jag inte att ni andra gör heller. Jag är stolt att jag åkte. Men det är synd att det blev såhär. Dock är ju det här nått jag kommer minnas för resten av mitt liv.

Over and out  - Ses i Sverige.