Au-pair meeting at Pepsico Garden
Jag kom en halvtimme försent, men de gjorde hälften av gruppen också, så det var lungt.
Picknickfrukosten bestod av bangles, sylt och juice. Yeeey, tur att jag INTE åt frukost innan jag åkte dit.
Träffade på några svenska tjejer där, skönt att få babbla av sig lite.
Men vad äre med aupair-tjejer? måste alla vara så himla fula? blir jag automatiskt ful nu?
1865-kläder och typ fula skor.
Hittade inte direkt någon att prata med så jag stod mest och glodde på alla andra, haha. Mycket givande "möte".
Jag pratade med area-director också, jag har lovat henne att ge det en vecka.
Och efter det som hände igår har jag pratat med hostföräldrarna med de sa typ;
- vi tycker om dig och du sköter dig jättebra. Så vi vill givetvis inte att du åker hem men..
- vi får förstår om du vill åka hem för att..
- du ska inte vara kvar här om du känner dig ledsen, vi vill att du ska vara glad, men..
- vi har bestämt att piper ska vara på något form av dagis innan skolbussen kommer så..
- du slipper ta hand om henne på mornarna.
Men det dryga är känner jag att de har betalat massa pengar för att jag ska vara här, de betalar mig varje vecka för att jag ska TA HAND om deras barn, och det slutar med att de för betala extra för att ha piper på dagis för att jag inte kan hantera henne, DET känns skitjobbigt. Känns inte som att jag räcker till och kan göra mitt jobb.
Jag är helt rådvill, vad ska jag göra?
det är ju bra att veta att föräldrarna verkligen tycker att det är ett problem, att dom försöker lösa det på bästa sätt. Om dom sätter piper på dagis kanske hon märker att det inte är så illa mellan er egentligen. Jag menar ni kanske kom på fel fot frånbörjan. iaf från hennes sida. hon verkar inte ha gett dig en chans. stanna ett tag till men går det verkligen inte så måste du ju få åka hem eller kanske komma till en annan familj?
Kramar från hosjö
Vissa barn tar längre tid, mycket längre tid. Men vanligtvis vänjer de sig och sen blir du deras favorit för all framtid. Hon prövar dig antagligen för att se vem du är och hur långt hon kan gå. Och som sagt, föräldrarna verkar hemskt förstående. Jag vet hur det är att känna så där, men jag tycker du ska ge det ett tag till. När du kommer in i familjen och träffar lite folk att umgås med så kommer det bli toppen. Det kan dock ta lite tid. Ge det lite till, du har inget att förlora på det :)
