There's just something about Maary..

Jag var hemma i Falun över helgen.
På fredagen var jag bara hemma, tittade på Idol, äntligen fredag OCH nyheterna. Jag drog på mig min nya fina pjamas från H&M, och vetskapen att den är gjord av organic cotton gjorde bara att jag njöt ännu mer.
Erik och jag provade Falun's nya McDonalds, med drive in. Det har snabbt blivit emosarnas tillhåll, lite gulligt lite tragiskt.
Jag skulle hämta mamma vid tåget halv 9, och efter att hon ringt och sagt att hon började närma sig drog Erik hemifrån som en avlöning. Hade han alltså bara setat hemma för att göra mig sällskap? Gulliga lilla Erik.
När mami kom hem drog hon också på sig favvomjukisarna, så satt vi där på varsin sida av soffan och kommenterade folket i Idol.
Sen ringde J och vi bestämde att han skulle komma till mig på lördagen, sen hände inte så mycket mer spännande den kvällen.
På lördagen var jag, mami och papi till stan. Mami shoppade och jag bärde kassarna.
Sen var ju en självklarhet el systemo, Falun är ja en liten, mysig, incest stad. Och vill du verkligen träffa någon att småprata med, systemet, jag var där i 15 min och träffade typ 10 pers jag kände var av 3 har jag hånglat med på fyllan, haha. Tur att jag är påväg ifrån den lilla pitoreska staden.
Vid halv 5 J och vi drog hem och gjorde oss iordning för kvällen, käkade lite mat sen helt plöstligt blev det asbråttom till bussen så pappa fick tokköra oss ner till busshållplatsen.
Johanna hade födelsedagsfest, så hon fick en liten ruska av mig, Mich och Mia. Den var rosa. Söt.
På bussen satt jag och J och pratade om hur jag aldrig blir riktigt sådär full länge, jag glömde nog peppar peppar. För jag blev så full, herregud.
Kanske var det McDonlads chefen's champange på Harrys som gjorde det, kanske var det nån öl för mycket på förfesten, vad vet jag. Men på Harrys var vi, betalade 120 spänn för att gå in. Totalt värdelöst.
Sen drog vi till bussen och där slog det till. Jag hade svårt att andas, prata och överhuvudtaget se. Det kom som ett slag i fejjan. J var gullig och kramade på mig lite, men det gick inte. Mitt fokus var på att överleva.
Jag hade lite problem med att gå hem från bussen, mina ben var sladdriga och min kissblåsa lika stor som Lugnets simbassäng. Men hem kom vi, och gjorde ostmackor som vi sen la oss och åt. GOOOOOTT!
Morgonen var svår, traumatisk och min andedräkt var inte att leka med.
Jag hann packa och äta frukost innan tåget gick.
Och ultimata oturen på stationen, vi hade inte beställt - det tänkte vi att det gör vi på stationen och när vi kommer dit är biljetterna slut. Så vi får lov att sitta och vänta på nästa tåg. Dock var det bara en halvtimme.
Och tågresen tog aldrig slut, åh va lång tid det tog. På slutet var jag och Jocke som otåliga 5-åringar, när är vi framme?  Vart är vi?
Stefan var snäll och kom och hämtade oss och som tack bjöd vi han på lite Max-mat, vilket resluterade i att jag missade Ensam mamma söker, så såg någon det. Va hände?
När vi kom hem somnade vi på soffan, mysiga söndag.