There's just something about Maary..

Nej, jag hade inte glömt hur det var att jobba.
Jag hade inte glömt koden in till jobbet, vart mitt skåp stod, eller hur fula mina arbetskläder egentligen är.
Jag hade inte glömt hur påfrestande det kan vara att spendera ett 8 timmars pass på en avdelning som man inte är van med.

Men hey, nu är jag här. Hemma och har gått och lagt mig. Jag fick erbjudande om att komma på fest, men tyvärr så bangade jag p.g.a av att jag va helt mossig när jag kom hem, jag möttes av två föräldrar i ryggläge i soffan och en skål med salta skruvar.
Jag hamnade ganska snart i samma position med ögonen på säsongsavslutningen av sing-a-long.
Väldigt lättsam underhållning konstaterade alla 3. Eller så var det bara för att vi var så trött och absolut inte kunde ta in mer information än 6 st svettandes halvkändisar som galade kunde ge oss.

Vi bestämde iaf att imorgon sover vi länge, väldigt länge. Jag gick upp kl 9 imorse, jag va som en zombie. Jag nästintill släpade mig ut till köket.

Dock ska jag berättade om den gång då jag hade väldigt högfeber och hade kommit ut till köket, när jag väl kommit dit konstaterade jag att jag var alldeles för yr, trött och slut för att sitta uppe, så jag bestämde mig för att gå och lägga mig igen.
Jag är uppvuxen i detta hus, så jag kan vägen till mitt rum.
Så jag valde att blunda hela vägen in dit, bara det att jag gick för långt, så jag krockade rakt in i en vägg och svimmade, haha.
Dock hade mamma lite koll på mig och såg vad som var påväg att hända, så hon sprang dit och hann nästan fånga upp mig. Nästa bild jag ser är mamma, jag ligger på golvet och frågar vad i alla världen jag gör där, haha.
Jag blev sängliggandes sjukt många dar, efter det.
Nog för att det var många år sen, men längesen jag var så sjuk. Peppar, peppar.

Vi ses!